vapendragares

hur en dag ser ut: vaknar vid 6. åker en tom spårvagn upp till jobbet. äter fromage blanc med banan. jobbar (reception, frukost eller städning). köper lunch (yoghurt, jordgubbar, banan). solar och badar (!) fram till 17-tiden. går 5 minuter hem till nya lägenheten i gamla stan. skypar med pojkvän. går ner på stan. hälsar på kristin som bara jobbar kvällar. umgås. skypar igen. sover.

jag mår bra och är glad över att sista tiden blev fin för jag kommer hem om 6 dagar och jag längtar så himla mycket. men det är såhär jag vill minnas resan och inte dom ensamma stunder av ångest och saknad.

hejdå.

i vilket fall som helst så hade vi en liten date med film och godis. och om nio dagar får jag hålla hans hand samtidigt.

vi var på väg. nervösa och pirriga och hade ingen aning om vad som väntade oss.

vi kom fram till en regnig stad och trots att vi inte vågade erkänna det så kändes det ganska sorgligt.

vi började uppskatta små saker i vardagen. som till exempel att vi fått vår första egna toalett.

vi levde primitivt och trivdes med det. här åt vi gårdagens middag till lunch på stranden.

vi utforskade vår nya stad på natten.

drack 2€-champagne på stranden.

vissa var ganska snygga och pussade kanske på killen i bakgrunden.

vi köpte det billigaste och hade små egna tapas-kvällar.

försökte tycka om poolen trots att den var tusen gånger kallare än själva havet.

gick förbi små fina skyltar.

gick upp och ned för 500-stegstrappan och njöt av utsikten.

drömde om att ha så mycket pengar att man kunde gå och äta på beduinrestaurangen varje dag.

satt nere vid strandpromenaden och fascinerades av att det växer palmer i vår nya stad.

k agerade kock och gjorde små söta middagar till oss. en dag var det kikärtsbiffar med sallad och vitlökssås.

en gång kunde vi inte hålla oss längre och köpte en ciabatta som vi delade och doppade i nutella. njutning togs till en ny nivå.

på vårt nya jobb fanns små söta detaljer som till exempel hur lång tid det tar att åka till olika turistmål.

en dag gick vi på fotoutställning i en gammal biograf.

vi åt vår första pizza och k var mer än nöjd.

den finaste jag vet kom och hälsade på mig och jag hade de bästa 4 dagarna i mitt liv. denna kvällen lagade vi mat och drack vin i långkalsonger, raggsockor och myströjor (för det var väldigt kallt i lägenheten) och jag har aldrig haft det så mysigt.

en morgon satte jag klockan på 7 och åkte ner och handlade smörgåsar, färska bullar och frukt och överraskade med frukost på sängen.

och så var vi på ett misslyckat restaurangbesök men det gjorde ingenting för jag fick ju äntligen vara med min älskling. (sen åkte han hem och jag grät i en vecka)

vi flyttade ur lägenheten och in i ett kollektiv som jobbet ordnade åt oss. då började vi hänga mer och mer i restaurangen på jobbet och en dag åt vi fish 'n chips och spelade ölspel.

det här är vår nya granne.

en annan dag var det mexikansk nachokväll. k njöt extra mycket.

emma kom och hälsade på och jag insåg hur mycket jag saknat henne (och marabou).

vi gjorde lite mysiga utflykter.

en dag åkte vi med några jobbarkompisar till eze.

det har julats till ordentligt i nice.

sen kom cilla och lollo och hälsade på och vi hade kvalitetstid på stranden. (oj vad liten denna bilden blev)

de hade med pepparkakshusdelar! så vi satte ihop ett pepparkakshus som jag fick flytta in i.

en dag satte de sig i tomtens stol som är omringad av massa granar med fakesnö. sen åkte dom hem och det var lite sorgligt.

och avslutningsvis en bild på huset vi bor i nu. vårt rum är fönstret längst upp till vänster med balkongen.

som följdes av desto fler mardrömsdagar.

Hur en dag kan se ut:

Vaknar upp i soffan klockan 8.25. Går upp och sminkar mig och sätter på mig mina jobbkläder som består av träningstights och tredje dagens svettiga t-shirt. Går en snabb morgonpromme på 25 minuter ner till spårvagnen för att åka upp till hostelet. Från ett berg till ett annat. Fortsätter morgonprommen i 10 minuter innan det är dags för frukost. Alla som jobbar på hostelet får nämligen gratis frukost och det är ju värt att utnyttja när man lever så ekonomiskt (eller?) som vi gör. Där finns det 10 sorters flingor, mjölk, kaffe, te, varm choklad, olika juicer, flera olika hembakta bröd och goda marmelader. Min frukost: müsli och mjölk. Vi lever inte bara ekonomiskt - vi lever nyttigt också... Om man bortser från alla gånger vi firar saker (vår första jobbdag, en lång jobbdag, att vi gått så långt idag, att kristin fyller år, att vi inte ätit på 10 timmar, att vi bara åt spenatsoppa igår, att vi inte spenderade så mycket på alkohol, ETCETERA). Kontentan: därför får man äta nyttig frukost. Sedan påbörjas ett städpass som man genomlider tack vare wifi på hostelet och därmed P3 eller spotify i öronen. Mellan 13 och 16 avslutas passet och idag handlade jag lite efteråt, innan jag tog lilla 71:an uppför La Conque. De 500 trappstegen sparade jag till avslutningen av min joggingtur. Sedan har det alltså tränats, städats, tvättats, diskats, lagats mat och duschats här hemma. Imorgon kommer nämligen den finaste personen på jorden hit och planeraren i mig vill att allting ska vara i sin ordning. Nu ser vi film/mailar och längtar omänskligt mycket till att gå mig så att det snart kan bli morgon.

Den 19-åriga dagen började med Pablo och drinkar på Wayne's för att sedan sova några timmar innan bästu blev väckt med brownies och presenter. En kort jobbdag och sol vid pool. Avslutningen var indisk och våra 500 trappsteg hem.

Idag har bästu ett svårt beslut som ännu inte fattats. Bjudas på en resa till Nantes av Pablo med den vita Porschen och det lockiga håret, eller stanna hemma med mig som bara räknar ner timmarna till den 16 november klockan 11:15. Skönt att veta vad man känner och vill, säger jag.

Två veckor kvar, älskling.

Man kanske får följa med när den andra kissar.

Eller när den andra tvättar håret.

Fast oftast känns det faktiskt bara för jävligt.

På väg från vår lägenhet ner till centrum.

Vår kalla pool.

I kväll ska vi äta moule frites, dricka vin och dansa lite.