och nu i efterhand, ser jag att du gjorde flera hål i min tröja.

begraver mig i detta. går sönder under det och gör allt svart och smutsigt. och allt det där som sägs i dimma stannar där, men göms och glöms bort tills man springer rätt in i det igen. och då ligger det där, svart och smutsigt. och det gör jätteont för man måste intala sig själv att det är sönder och förstört fast man vet bättre och känner något helt annat. men det ligger i alla fall där, svart och smutsigt. och jag bergraver mig i det.
 
 

RSS 2.0