du vet vad detta handlar om.

http://open.spotify.com/track/7vcuTZAFyu0Z5dgMRLR0h0

och nu i efterhand, ser jag att du gjorde flera hål i min tröja.

begraver mig i detta. går sönder under det och gör allt svart och smutsigt. och allt det där som sägs i dimma stannar där, men göms och glöms bort tills man springer rätt in i det igen. och då ligger det där, svart och smutsigt. och det gör jätteont för man måste intala sig själv att det är sönder och förstört fast man vet bättre och känner något helt annat. men det ligger i alla fall där, svart och smutsigt. och jag bergraver mig i det.
 
 

ja.

ALLTSÅ JAG VILL JU BARA SKRIKA. det sprängs. förstår du?
 
knaprar piller och knaprar piller och shit vad händer med mig. känner inte igen denna plats som jag varit på så himla många gånger förut och hoppades jag aldrig skulle tillbaka till och nu har jag glömt hur jag tar mig tillbaka. letar men hittar inte tillbaka. tar mig inte hem. tar mig inte hem härifrån.
 

2012


limbo again 2

alltså. fick en plötslig lust att ta upp denna dag-anteckning-känslostrom-hemskheters-sorge-lycko-kärleks-sida igen. kanske beror det på att en ny resa närmar sig, kanske för att jag befinner i ett skede i livet som är kritiskt för framtiden. för just nu (exakt nu och nio dagar framåt) börjar sista tiden av mitt syslolösa liv. efter jul så orkar jag faktiskt inte vara arbetslös och blekfet längre. oinspirerad och lat. sängliggande med insjunkna ögon, som inte beror på sömnbrist utan motsatsen. för nu börjar det. livet. och det tar slut en minut i taget. 
 
(men först: andra sidan jorden)

vad kristin har haft för sig när jag varit hemma i sverige


8 december och bad


jeudi.


idag har vi gått ganska långt och min bästis tog av sig trosorna bakom en buske. nu ska vi testa torsdagslivet by night och äter hittegods från jobbet. so long suckers. au revoir. hejdå.

Kvällspromenad


det regnar, men...

DRÖMJOBBET KIRRAT!!!!! ÅHÅHÅH, lyckan just nu alltså.
och bäst av allt: inget jobbsökande ikväll.

Första utflykten i vårt nya land.

Vi åkte till St Paul de Vence, en gammal konstnärsby från 1500-talet med små trånga gator fyllda av butiker och restauranger.
Såhär det ser ut när vi sitter och väntar på de större bussarna. (Inte lilla 71:an med 10 säten som tar oss upp på berget där vi bor.)
Utsikt från träbänken där vi åt medhavd lunch. (Gårdagens quinoa med tonfisk- och kikärtssås och ruccola.)
Pallar apelsiner.
Hittade en kompis.
Fåglar som inte kunde sluta pussas.

Andra halvan av dagen.

Efter alkoläsk och pistagenötter på altan testar vi stad.
Kristin & Olivia

Vi lever.


Ja, det gör vi. Trots 500 trappsteg upp till vår egen lägenhet.
Kristin & Olivia

RSS 2.0