vapendragares

i vilket fall som helst så hade vi en liten date med film och godis. och om nio dagar får jag hålla hans hand samtidigt.

vi var på väg. nervösa och pirriga och hade ingen aning om vad som väntade oss.

vi kom fram till en regnig stad och trots att vi inte vågade erkänna det så kändes det ganska sorgligt.

vi började uppskatta små saker i vardagen. som till exempel att vi fått vår första egna toalett.

vi levde primitivt och trivdes med det. här åt vi gårdagens middag till lunch på stranden.

vi utforskade vår nya stad på natten.

drack 2€-champagne på stranden.

vissa var ganska snygga och pussade kanske på killen i bakgrunden.

vi köpte det billigaste och hade små egna tapas-kvällar.

försökte tycka om poolen trots att den var tusen gånger kallare än själva havet.

gick förbi små fina skyltar.

gick upp och ned för 500-stegstrappan och njöt av utsikten.

drömde om att ha så mycket pengar att man kunde gå och äta på beduinrestaurangen varje dag.

satt nere vid strandpromenaden och fascinerades av att det växer palmer i vår nya stad.

k agerade kock och gjorde små söta middagar till oss. en dag var det kikärtsbiffar med sallad och vitlökssås.

en gång kunde vi inte hålla oss längre och köpte en ciabatta som vi delade och doppade i nutella. njutning togs till en ny nivå.

på vårt nya jobb fanns små söta detaljer som till exempel hur lång tid det tar att åka till olika turistmål.

en dag gick vi på fotoutställning i en gammal biograf.

vi åt vår första pizza och k var mer än nöjd.

den finaste jag vet kom och hälsade på mig och jag hade de bästa 4 dagarna i mitt liv. denna kvällen lagade vi mat och drack vin i långkalsonger, raggsockor och myströjor (för det var väldigt kallt i lägenheten) och jag har aldrig haft det så mysigt.

en morgon satte jag klockan på 7 och åkte ner och handlade smörgåsar, färska bullar och frukt och överraskade med frukost på sängen.

och så var vi på ett misslyckat restaurangbesök men det gjorde ingenting för jag fick ju äntligen vara med min älskling. (sen åkte han hem och jag grät i en vecka)

vi flyttade ur lägenheten och in i ett kollektiv som jobbet ordnade åt oss. då började vi hänga mer och mer i restaurangen på jobbet och en dag åt vi fish 'n chips och spelade ölspel.

det här är vår nya granne.

en annan dag var det mexikansk nachokväll. k njöt extra mycket.

emma kom och hälsade på och jag insåg hur mycket jag saknat henne (och marabou).

vi gjorde lite mysiga utflykter.

en dag åkte vi med några jobbarkompisar till eze.

det har julats till ordentligt i nice.

sen kom cilla och lollo och hälsade på och vi hade kvalitetstid på stranden. (oj vad liten denna bilden blev)

de hade med pepparkakshusdelar! så vi satte ihop ett pepparkakshus som jag fick flytta in i.

en dag satte de sig i tomtens stol som är omringad av massa granar med fakesnö. sen åkte dom hem och det var lite sorgligt.

och avslutningsvis en bild på huset vi bor i nu. vårt rum är fönstret längst upp till vänster med balkongen.

jag saknar att komma hem genom röda dörrar från regniga, gråa, kalla dagar, pusta ut i hallen i huset där allt är varmt och mjukt och sparka av sig skorna. barfota mötas av en mamma i ångorna från ett alldeles för varmt badkar och pappas opera dansande bland skuggor från levande brasan. en väsande stekpanna i köket och en pappa och två glas rödvin. två systrar ihoptrasslade i soffan med dålig barntv. en katt i köksfönstret. idol på tv 4. det här.

nu spelas mitt liv ut som i en film av en helt annan genre. där dagar går fort men de tjugofyra timmarna känns som varsin evighet. de senaste dagarna har vart de bästa i hela mitt liv och så himlahimlahimla roliga. fast ibland sa saknar man tryggheten. som när man fått för lite sömn och är ensam i ett alldeles för stort hus och viber inte fungerar. då känner man sig lite liten och ganska ensam, även om man i verkligheten aldrig vart mindre ensam än just nu.