vapendragares

sitter på flyglatsen igen. det är fyra och en halv timma kvar tills mitt plan går och jag har suttit här i tre. jag börjar bli lite trött på att säga hejdå hela tiden. finns liksom inte nånting som är med en hela tiden. jag har ju egentligen bara mig själv villkorslöst, tjugofyra timmar om dygnet. resten är ganska långt bort hela tiden. bara nära ibland.

bästa veckan i alla fall. jag älskar min familj. veckans gulligaste var en skidåkande enbent man med små skidor på sina kryckor, veckans bästa att vara först upp i liften och ut i backen med två decimeter lössnö och veckans godaste apfelstrudel.

kommer leva på detta ganska länge.