killen som satt bredvid mig på planet skrattade när mitt huvud föll ner gång på gång på gång när solen gick upp. sov hela resan förutom när vi fick GRATIS FIKA, som inte ens var god. jag sitter på en flygplats nu. känner mig lite som en rymling i limbo mellan två länder. snor eluttag och stjäl wifi. har ätit en asgod foccacia med oliver och parmaskinka och parmesan och pesto och tomat. och en låda toffifee. och en halv liter cola för 2.7 €. sett V for Vendetta och gråtit på ett café (så jävla bra film). münchen är kallt och alla tror att jag är tysk. väntar på att familjen ska komma och hämta mig för jag vill vila och ha en veckas pause från för mycket rödvin, för lite sömn och ibland lite konstiga människor som jag inte förstår mig på. lite mindre sånt och lite mer pappamat och skidor och snö och myskläder. konstigt och kanske lite synd att sista kvällen blev den bästa på länge men så är det väl alltid och manskaslutanärdetärsomroligast. men vad är poängen med det? då längtar man ju bara tillbaka och saknar det som var, och var så himla djävulens cp bra. plus att man aldrig får veta om det var bra på riktigt eller om man bara intalade sig själv att man var lyckligare än någonsin förut. fast det kanske är bättre. att vara lyckligt ovetande än medveten om att allt är skit och sorgligt.
kommer sakna grisvännen men jag vet att grispojkvännen kommer dit så det känns ok. tänkte lämna tobleronen till dig men jag åt upp den för jag blev så sugen. förlåt.
ps. DRICK IKVÄLL!!! skit i receptionen imorgon. ha kul istället. ha kul för jag är AVUNDSJUK PÅ ALLT JAG MISSAR! och ge grispojken en kindpuss från mig. du e bääääst.
