vapendragares

jag är så himla glad att jag inte är där längre. att inte behöva vara det minsta i närheten av alla dem som sitter och låtsasälskar vin och checkar in på diverse semi-utspridda platser för att måla sig sjäva till något de inte är. jag är så himla glad att jag inte längre behöver stå och se igenom deras genomskinliga masker och låtsas att jag inte gör det. stå och inte låtsas höra deras utdragna suckar och överdrivet högljudda smuttande. notera inloggningar på träningsanläggningar och dimmiga drägglokaler, nedsuttna soffor, motordrivna fordon, sängar som är som vilka sängar som helst. så himla glad att jag knappt förstår det själv. för även om jag torkar rödvinsspyor och tömmer handfat för en underdriven lön, så ser jag medelhavet och en helt ny stad när jag går till jobbet. och medans jag torkar spyor.