vapendragares

jag saknar att komma hem genom röda dörrar från regniga, gråa, kalla dagar, pusta ut i hallen i huset där allt är varmt och mjukt och sparka av sig skorna. barfota mötas av en mamma i ångorna från ett alldeles för varmt badkar och pappas opera dansande bland skuggor från levande brasan. en väsande stekpanna i köket och en pappa och två glas rödvin. två systrar ihoptrasslade i soffan med dålig barntv. en katt i köksfönstret. idol på tv 4. det här.

nu spelas mitt liv ut som i en film av en helt annan genre. där dagar går fort men de tjugofyra timmarna känns som varsin evighet. de senaste dagarna har vart de bästa i hela mitt liv och så himlahimlahimla roliga. fast ibland sa saknar man tryggheten. som när man fått för lite sömn och är ensam i ett alldeles för stort hus och viber inte fungerar. då känner man sig lite liten och ganska ensam, även om man i verkligheten aldrig vart mindre ensam än just nu.